Ångest.
Kände nu ett sjukt behov att att skriva blogg, samma dragning som jag ibland får till oboy, kramar, kukar eller skräckfilm så ja nu blidde de så.
Har vart jävligt nere nu på senaste tiden, inte känt nån lust eller ork alls att stiga upp om morgnarna så har blivit många dagar nu jag dragit täcket över huvudet och sovit bort hela dagen istället.
Allt känns redan så värdelöst och misslyckat så varför ens bry sig, det man inte tänker på , det JAG Inte tänker på är att det blir så mycket mer misslyckat om man inte bryr sig.
Många kvällar och sena nätter jag suttit med kenny och varit borta i berusningens dimma men allt blir och är så mycket roligare då och problemen och den där molande känslan i huvudet försvinner omedelbart och man sitter där med en av sina bästa vänner och har det trevligt, glömmer bort allt det jobbiga och tänker inte ens på morgondagen. SEN när man inser att klockan är mycket och att man fortfarande är för full för att gå till skolan går man hem med stor ångest istället.
NEJ inge mer alkohol på vardagarna nu säger jag bara, nu ska jag sköta mig och fixa det här!
Utan familjen , Kenny, eller jossan skulle jag lösas upp.
